* Agnetha * : Man vill ju inte vara taskig , men....... !

Vår pojkes syster bor hos ett familjehem som är bönder och har mjölkkor, i år håller dom på bygga ny ladugård för den gamla har gjort sitt. Det är ett slitsamt liv att vara bonde, men också självvalt liksom att vara familjehem.

Idag ringde vår gemensamma uppdragsgivare för barnen och vädjade till oss att ställa upp på vår pojkes systers familj och bli kontaktfamilj för henne pga att hennes familj är så utmattade. Kände direkt : samma visa igen alltså ! Upplyste våra uppdragsgivare om att jag ligger på sjukhus IGEN och självklart är även jag utmattad av högst förståeliga skäl, eller ? Det var då väl märkvärdigt vad vi ska ha förståelse för den familjen alltid !!!!!! Inte känns det som Jippi !!! att vi ska ( om vi tar på oss det ) få rejält betalt som kontaktfamilj och dessutom få milersättning för alla de extra milen vi kommer att bli tvungna att köra. Jag är inte frisk och även om min man naturligtvis finns hemma de helger detta ska ske, så blir jag inte piggare av ytterligare ett måste. Dessa båda ungar är inte roliga att ha ihop heller, det händer alltid något som storasyster lyckats "ärta upp" honom att göra. Inte alls välkommet !

För inte alls länge sedan kom vi överens med våra uppdragsgivare att barnen skulle få träffas över dagen när vi hittar på något tillsammans. Om det fortsätter kommer vi snart att tillfrågas om inte systern också kan bo hos oss. Anledningen till att det delades på syskonen var att systern tagit på sig mammarollen för vår pojke eftersom mamman inte klarade av det, även hon skulle få chans att vara barn och slippa ett ansvar hon aldrig skulle varit tvungen att ta.

Nej, några änglar är de inte ! Inte vi heller, vi är som folk är mest, antar jag. På grund av sina erfarenheter är inte de här barnen som barn i allmänhet av förståeliga skäl.

Visst kan jag förstå att systerns familj är slutkörda, men på samma gång är de friska, de har tagit på sig detta självmant och har varit familjehem tidigare flera gånger. Hur kan detta bli vårt problem och varför ska jag ha skuldkänslor för att jag inte vill pga att jag helt enkelt inte orkar med mera än vi själva har just nu ?????? Förstår du hur jag tänker ? Om jag vore frisk skulle det inte vara några som helst problem i världen, men nu är jag inte det. Faan, det är inte första gången våra uppdragsgivare sätter oss i den här sitsen ! Dessutom var det ett jävla tjat om vilken bra ersättning vi skulle få om vi ställde upp. Mera pengar gör inte mig piggare vad jag vet, så nu slits jag mellan att vara förbannad på systerns familj och våra uppdragsgivare - ont samvete för systern och vår pojke - min hälsa - mera pengar. Just en snygg rävsax !!!! Till råga på allt funderar jag på vad som händer med vår pojkes syster om vi säger nej tack ?????? Men är det verkligen vårt problem ??? Är det inte våra uppdragsgivare som äger det problemet ????? När jag tänker på det så är det lite väl enkelt för våra uppdragsgivare att skyffla över problemet på oss, som alltid ?????